FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande.

Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt.

Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem.

”Ring P1 099-510 10” fylls inte, som så ofta, av Dysterkvistar. Här är kvinnan som menar att allt håller på att bli bättre. IS är t.ex. tillbakaslagna. En man talar om fördomar, och det utan att fördöma, och även det samtalet andas möjligheter. En kvinna från, var det Småland, pratar med varm röst om vad man verkligen istället för att parkera på sin rumpa och svartmåla allt som rör sig, kan göra.

Otroliga gräddbakelser från Hagabagarn gör inte dagen sämre.

Pratar efter sändningen med TullaMaja, på temat ”Vad ska du göra i helgen?”

Hon förklarar att hon ska gå på ”Vaginaafton”. De samlas hemma hos en kvinna, TM:s granne, pratar om vaginan, äter lämplig mat och dricker förmodligen ett passande vin samt lyssna på ett vaginaföredrag av Dr. Fabian.

Det låter som vad ett gäng karlar gjort i urminnes tider, samlats för att jaga, fiska, köra fort, samla Hårdrockskivor eller bara bada bastu.

HEMRESA

Är det någon som ska med 329:an?

Marken är isig och lurig, dagsmeja, vi Navet, Busstationen i Sundsvall.

”Jag ska”, säger en dam.
”Vad bra, då går jag efter dig.”

Bussen skumpar Söderut och damen, hon som sagt att hon skulle med bussen, fnittrar och säger:
”Det var flera människor som räckte upp handen när du frågade om någon skulle med.”

Att räcka upp handen framför en blind är inte så klyftigt.

När bussen stannar går jag över planen framför Brandstationen. Var börjar Gammelvägen, den jag ska upp på.

Då stannar Jenny, Jespers mamma, och jag får åka med henne hem.

Vidare får jag reda på att lille Erik, Polissonen, blivit pappa. Så ung. Dessutom är Jenny själv på jäsning. Beräknad nedkomst om tre veckor.

Vi pratar om tiden och vad den gör med oss. Svindlande.

Igår när jag gick samma väg till fots stötte jag på en dam, Hon hjälpte mig förbi en Fibergrävartraktor och sedan var det inget mer med det utom att hennes väninna, som inte hälsade på mig, stod kvar när den socialt kompetenta damen ledsagade mig förbi traktorn.

Plötsligt framstod de båda, fast den ena var mer framåt, som skvallriga skräcködlor. De utstrålade harm över mitt privatliv men jag säger som Jesus: ”Den som själv är utan synd kastar första stenen.”

När jag kliver ur Jennys bil får jag känna på hennes mage. Det är en sådan där sportig kula och med största sannolikhet har hon inget Ardennerarsel.

Inte heller har hon något behov av att döma.

Hon är bara glad.

VINTERPROMENAD

Hillevi i Kilafors sms:ar och säger att hon känner ”Ring P1”-abstinens. Jo, fast är det Riksdagsdebatt så är det.

Skriver till henne att istället för att möta lyssnarna har jag stämt träff med solen.

Det är en sådan där vinterdag de hade förr. Slungas tillbaka till lekskolan, Boulognerskogen i Gävle. Våta galonisar, lukten av fågelskit, brunt vatten, snöhögar och yllevantar som våta valkats ihop till klumpar.

Sätter iväg längs byvägen. Solen smiter iväg från vår träff men annars är vintervandringen alla tiders.

Går lite fel vid brandstationen men två fibergrävargubbar i traktor visar mig rätt.

Eva Jonasson kommer med spark, ska hälsa på Birgit. Från andra hållet, från Öster, kommer Margit Roos och Linnea Söderström. De har också sparkar.
Vi står och gafflar mellan de väldiga snöplogkanterna och har hur kul som helst.

De makar ihop sig när jag ber att få ta en bild till bloggen. Berättar entusiastiskt om min fiffiga telefon/kamera som säger, som i det här fallet: ”Tre ansikten”
Tekniken är fantastisk men när jag kommer hem visar det sig att jag inte lyckats ta någon bild.

Anledningen är inte felande teknik utan SBK d.v.s. ”Skit Bakom Knapparna”.

Men Februaridagen är makalös.

GÅ FEL, HITTA RÄTT

Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.

En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.

40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.

Semmeldags med Pether

Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.

Euphoria

En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.

Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?

En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”

Detta plus lite om Akut Sjukvård.

Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.

Vilse i vintern

Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.

Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.

Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.

Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.

Det är något helt, helt, annat.

 

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter