KONSTEN ÄR LÅNG, LIVET ÄR KORT

Man kan ha blivit tvingad av sina föräldrar att, vid resor till annat land, besöka Museer. Det kan i värsta fall resultera i att det vuxna barnet hatar Museer.

Sevärdheter kan jag hålla med om. De är ofta rätt meningslösa.

Men om man som jag läst en massa konsthistoria, själv skulpterar och befinner mig i Wien som har ett av Världens bästa Konsthistoriska Museer så går jag dit. I synnerhet som Maria älskar Bruegel och samtidigt är en jävel på att syntolka, då kan det inte bli bättre.

Bruegel då förstås, lustiga tavlor av Arcimboldo med frukter, glödande kol, hackor och vissna grenar till en mängd verk av Rubens. Jisses vilka spaceade och stundtals väldigt erotiska bilder.

Jag fastnar speciellt för en tavla av Vermeer. Den föreställer en konstnär vid sitt staffli framför en modell.

Sedan går vi och fikar.

EN MIDSOMMARDAG UTAN ÅNGEST

Frukost i den lilla frukostmatsalen med Brötchen, smör, jordgubbssylt och kaffe. Några gäster som för mumlande samtal, som sordinerade humlor, röstlägen som endast hörs i fjärran frukostmatsalar.

Spårvagn till Grinzing, buss till Cobenzl, Himmelstraße och Bellevue.

Vinodlingar klär kullen, en näktergal drillar och nere i diset ligger staden Wien och floden Donau.

Det växer mossa på rastbänkarna, utsikter står inte högt i kurs nu för tiden. Det känns öde, vinden svalkar och det luktar sött av nyslaget hö.

En väldig rakad gubbe, i ett kafé som sprider en mögeldoft, steker oss varsina travar med pannkakor. Ett lager florsocker som snö på pannkakstoppen.

Kväll med konsert i S:t Annas kyrka. Mozart, Beethoven och Mahler. Inga klassiska lättnynnade pärlor utan rätt rafflande tunggung. Men vad hjälper det, jag nickar ändå till mot slutet.

Äntligen får jag Knödel till middag plus en Gulasch där köttet ersatt med Kantareller. Maria äter en ekoburgare, hela stället är genomekologiskt och Creme Brulén till efterrätt är makalös, har aldrig ätit en godare.

Ligger i sängen, AC:n väser, smälter maten och kontemplerar över iPhonens stegräknare: 12 tusen steg, 8 km, 9 våningars nivåskillnad och fortfarande + 32.

MIDSOMMARAFTON I WIEN

Anna-Kajsa, konduktör/tågmästare på tåget som avgår 02.55 från Hudiksvall, Carine har skjutsat in oss, har en blomsterkrans på huvudet och vinkar adjö när vi kliver av på Arlanda för att flyga vidare till Wien.

  Det är gropigt i luften över Centraleuropa och landningen i Österrike är skräckinjagande.

  Maria tar metodiskt reda på hur vi ska komma in till staden och vårt hotell. Pendeltåg, T-bana lite hit och dit plus en promenad mellan rikt ornamenterade sekelskifteshus och hotellet visar sig vara, rummet är fullt med gamla möbler och portieren är bohemiskt snurrig, en dröm för oss som inte gillar Scandic Vrownstandard.

  Gles trafik på gatan, värmen är som ett omslag av fetvadd, +32 och vi somnar. Hemma är det sill, Midsommarstänger och den typ av hysterisk tvångsglädje som endast en Svensk Midsommar avger.

  När vi vaknar promenerar vi, det tar en kvart, till Berggasse 19 och Sigmund Freudmuséet. 400 kvm våning som hyste hela familjen Freud, 6 barn och en moster samt mottagningen där Dr. Freud tog emot sina patienter, rökte cigarr och skrev böcker.

  Flera av hans idéer har kommit på skam men man kan inte ta ifrån honom att han lade grunden till den Moderna Psykologin.

  1938 var han och hela familjen tvungen att emigrera till England, Nazisterna tog över lägenheten och nu luktar den inte ens cigarr. Ledstången har i alla fall greppats av såväl ”Råttmannen”,  ”Vargmannen” och ”Anna”.

  Fikar kaffe och Apfelstrudel och äter middag på en trottoar runt hörnet från hotellet. Sallad Caprese och Wienerschnitzel, inte världens bästa men helt ok en Midsommarafton i Wien.

  Maria hittar en Dosa och får igång AC:n och vi smälter maten denna vår första dag i Wien.

SOMMARKVÄLLAR RUNT ELDEN

Det hettar i skinnet, kliar av myggbett, svärmande myror och det luktar söt inlandssjö. Dessutom doftar det rök och knastrar från elden.

Badar med Maria, Arlindo får en skaplig gädda medan Carine och Marianne sitter vid lågorna och pratar.

Den gamle och båten på utflykt i norra hälsingland

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)


Sjön ligger som i en gryta mellan branta kanter, en gubbe ligger och sover på ett båtskrov men annars är det fullständigt folktomt och tyst, väldigt tyst.

Inte ens Göken håller igång.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

Följ mig på Twitter